tisdag 10 oktober 2017

Ungdomar som pluggar & jobbar, gör mig glad!


De ungdomar jag träffar under varje arbetspass, tittar inte alls på.
De pluggar på dagarna, på universitet  och arbetar på nätterna.
De är målmedvetna och de har driv. 

Det är unga killar och tjejer som inte åker i en sk gräddfil.
På de pendeltågsperronger jag arbetar finns det alltid tre stycken Tekniker i blå västar. De är alltid startberedda då ett tåg anländer till de glasförsedda perrongerna. Ser till att glasdörrarna öppnas/stängs i tid o på rätt sätt.
De allra flesta, 99 procent är utrikesfödda eller födda här i Sverige av invandrande föräldrar.
En del är kurder från norra Irak, andra från Somalia eller Eritrea mfl.
Och jag ÄLSKAR dem allihop <3
De är beundransvärda i sin målmedvetenhet! 


fredag 25 augusti 2017

Stämmer in på mig - håller med ...


Gjorde ett sådant där 'ploj-test' och kan inte annat än hålla med.

Jag har redan ... många gånger upplevt att 'stå upp' utan att få folkets bifall. I mitt tänk, kan inte avig bli rät bara för att den aviga inte passar folkets uppfattning av vad som är sant/rätt.
Det är inte lätt att stå ensam!
En klok person sa till mig: 
"Du skulle nog tjäna på att inte vara så öppen med vad det nu än är  för du blir ensam då."
Jag har tänkt på dessa kloka ord ... nu prövar jag mig fram - väger för och emot. Jag tar god tid på mig och smyger fram längs stigen, ser på barren som ligger kors och tvärs, hälsar på myrorna jag möter och lyfter på hatten som om jag hade nån  och ler mot snigeln med sitt hus på ryggen.
Andra test jag genomfört säger att jag är optimist och även en sk förkämpe. Den sistnämnde ska vara en sådan person som kan förändra världen med bara en idé.
Det är en intressant tanke ... tänker på hur jag långt  tidigare med enkla medel förändrade en hel avdelning på ett försäkringsbolag, bara för att jag iakttog det som för mig haltade i rutinerna. Mina idéer godtogs. Chefen talade med en annan ... ville ha mig kvar på en sk utvecklingsavdelning ... tänk om jag stannat kvar på försäkringsbolaget - vem vet hur vår framtid sett ut då!
Är du också en förkämpe?


onsdag 9 augusti 2017

En vaken natt. Manus. Lösning.


Hjärnan är fantastisk!
Jag var vaken hela, långa natten och simsalabim bestämde sig tankarna för att ta en för mig okänd väg.

Mina medvetna funderingar var på ett helt annat håll ... ska jobba, hur ska jag ta mig upp 09.00, nu när klockan är 05.48 ... just det raderades i ett nu.


Snabbt fångade jag idén och fick jag tag på ett gammalt kuvert ...


... grabbade tag i första bästa pennstump.
Och där satt dem ... orden som förhoppningsvis kommer att förändra de olika perspektiven i mitt senaste manus ... ett nytt alltså.

Under några långa veckor har jag aktivt sökt efter det där perspektivet ... nästan på väg att misströsta.
Tänk så svårt det är att lita på hjärnan ibland. Den arbetar ju på utan att vi ens behöver bry oss, eller hur?
Är det din erfarenhet också?
Eller, hur gör du annars för att lösa liknande problem?

fredag 28 juli 2017

Ett under har skett, åter i arbetslivet efter typ hundra år av smärta/Bragée Rehab

Del av min arbetsplats. Stockholm City, nya pendeltågsstationen.

Aldrig kunde jag eller de som står mig nära - tro att jag efter genomgången rehab skulle återgå till arbetslivet.
Och det som ålderspensionär!!!
Efter en evighetslång 'karriär' som sjukpensionär.


Det är ett riktigt avlönat arbete med anställningsnummer
och
genomgången kontroll i belastningsregistret.

Efter en del natt- och dagpass 'på golvet på en schemalagd, fast position' blev jag erbjuden att ta ett större ansvar som ambulerande arbetsledare.
Vilket innebär att jag skriver mitt eget schema
och
att vara på 'alla golv o positioner' både på pendeltågsstationen, Stockholm City
och
Stockholm Odenplan



Störst tryck är det på City Södra, den långa ^^ turkosa pilen.
Där kommer det massor av resenärer som ska passera samma (än så länge underdimensionerade) små spärrarna till alla pendeltågslinjer - även till Uppsala Arlanda-linjen. 


Så här tomt är det bara på perrongen när sista tåget har gått omkring 01.00 på vardagar.

Stockholm Odenplan

Under ett arbetspass på ca 7,5 tim, vet jag inte hur många gånger jag åkt fram och tillbaka mellan City och Odenplan,
eller
hur många rulltrappor/hissar jag åkt i
eller 
hur många, många resenärer jag pratat med och väglett.

Alla som jobbar har sina positioner och tider enligt ett schema. Tiderna varierar över dag- och nattpass.
Jag tittar till/besöker alla, vilket innebär att stämma av att folk går av och går på sina pass.
Ibland måste jag meddela 'kontoret' att det blivit ett glapp och att jag tar över positionen tills det är löst.
Jag erbjuder mig också att stanna om den som har passet behöver en rast.
Vilket innebär att jag har alla pendeltågslinjer i huvudet, vilken plattform och vilket spår de respektive tågen går från, om det är kort tåg, vilket händer ibland, särskilt till Uppsala Arlanda.
Och inte nog med det - står jag på City Södra, vilket händer ofta eftersom arbetstrycket där är så högt - så gäller det att hålla reda på alla tunnelbanelinjer också: 'röd, grön och blå' och deras destinationer ... vilken väg resenärerna - oftast vilsna - ska ta för att komma till Vasagatan, Åhléns, Centralen, Klarabergsgatan ... Skansen ... och för det mesta är det engelska som ska användas.
En del frågar hur de kommer till Garnet?
Gärdet, alltså.
Tur att jag är född och uppvuxen i Stockholm, så det mesta sitter i ryggmärgen.

Om jag har roligt = JA :)
Om vissa dagar kräver stor flexibilitet och finkänslighet, inte bara gentemot resenärer utan även, stundtals, lösa lite konflikter mellan arbetskollegor = Ja!
Klarar jag det = Med glans :)

Jag är såå tacksam att jag fick möjligheten att skriva en sk egenremiss till Bragée Rehab och att jag blev antagen.
Nio veckor, varje dag gav mig oskattbara verktyg
och
en annan slags smärtmedicin.

Tyvärr, hjälper ingen smärtmedicin i världen mot smärtan i min högra fot - den ska opereras i höst - vad gäller foten försöker jag bara att stå ut - under tiden har jag ju så roligt!

Och såå tacksam över att jag kan arbeta - nu - det fanns inte i min vildaste fantasi eller dröm.
Men - jag har en inre framåtanda ... utom när det gäller att diska ...


söndag 14 maj 2017

Författare & Novellist ...


... verkar det som om jag är, då jag googlar på mitt namn.

Ännu så länge har jag några ex kvar som jag själv köpte ut från förlagen.
Säg till om du vill köpa någon eller alla direkt av mig.

Min roman Kristalläpple finns inte hos nätbokhandlarna längre då förlaget gick i konkurs i slutet av 2016.

I novellantologin I skuldens skugga medverkar jag tillsammans med en del välkända författare:
Arne Dahl
Viveka Sten
Linda Olsson
mfl 

Ha det gott - alla!

onsdag 3 maj 2017

Läst: FATTIGFÄLLAN av Charlotta von Zweigberk


Såklart att Charlotta's fantastiska bok blev nominerad till Augustpriset!!!

Fattigfällan handlar om Beata och jag tror knappast att någon läsare förblir oberörd av hennes nutida och ofrivilliga fattigdom.
Det finns otroligt många Beator runt oss ... de som inte ville annat än att vara friska, arbeta, vara företagsamma och se fram mot nästa dag.

LÄS ... så förstår du att boken är livsviktig, också för dig som är mitt i livet ... som tror att 'det där kommer aldrig hända mig´!

Tack, Charlotta, för att du tog dig an att skriva en sådan viktig bok <3

onsdag 26 april 2017

Camilla Davidsson - läst ..


... äntligen får jag väl säga!
Började på Pensionatet vid världens ände för över ett halvår sedan. Gick inget vidare ... inte beroende på Camillas underbara bok - nej, mitt ena öga kunde inte se vad det stod på raderna. Nu har jag kunnat korrigera glasen och kan läsa ganska obehindrat. Så värt!

Och som jag gillar Camillas sätt att skriva
och
storyn hon fått ihop är så galant.

Betyg: 5 av 5

Det ledde till att jag även ville gå vidare med uppföljaren:
Änglarna dansar i gryningen


Blev jag besviken?
Nähä - långt därifrån :)

Betyg 5 av 5

Det var extra härligt för mig - jag kunde se miljöerna särskilt tydligt.
Älskar Gotland ... en av många semestrar, för länge sedan, tog Dotra Mi och jag cyklarna från Fårösund på färjan till Fårö
Vi njöt av omgivningarna - trots regnet.

Och Mallorca!!
Där har jag vandrat i bergen ett otal gånger,
solat på stränderna, i poolerna
och
snorklat ofta, i havet - både på norra sidan (riktigt smultronställe!)
och
 på västra, i Pto. Sôllér, bortåt fyren till.
Ett år var det  m a n e t e r  där - stora som paraplyer, gula med flera meter långa 'trådar'. Jag skrek inne i snorkeln - vilket konstigt ljud det blev.
Suck - allt det där var förr i tiden - men, minnena är starka
och
det var så underbart att få lägga till nya bilder genom Camillas senaste bok.
Som jag längtar efter nästa och ... nästa ...

Blev rent av sugen på att skriva feelgood 
- hur det nu ska gå till med mina lagrade trauman som jag gärna vill dela med mig av.
Men, vem vet - kanske kan jag ha några samtal med författarkollegor - de kanske sitter med en trollformel som skulle passa?

Camilla Davidsson - fortsätt skriva - Go For It <3