onsdag 9 augusti 2017

En vaken natt. Manus. Lösning.


Hjärnan är fantastisk!
Jag var vaken hela, långa natten och simsalabim bestämde sig tankarna för att ta en för mig okänd väg.

Mina medvetna funderingar var på ett helt annat håll ... ska jobba, hur ska jag ta mig upp 09.00, nu när klockan är 05.48 ... just det raderades i ett nu.


Snabbt fångade jag idén och fick jag tag på ett gammalt kuvert ...


... grabbade tag i första bästa pennstump.
Och där satt dem ... orden som förhoppningsvis kommer att förändra de olika perspektiven i mitt senaste manus ... ett nytt alltså.

Under några långa veckor har jag aktivt sökt efter det där perspektivet ... nästan på väg att misströsta.
Tänk så svårt det är att lita på hjärnan ibland. Den arbetar ju på utan att vi ens behöver bry oss, eller hur?
Är det din erfarenhet också?
Eller, hur gör du annars för att lösa liknande problem?